Jag föddes i Nässjö en kall vinterdag 1982 och började skriva några år senare för att överleva tiden som tonåring.
Om identitet
Min svensklärarinna på högstadiet kommenterade att jag ofta skrev berättelser med hjältinnor som var tuffare än jag. Och det var det jag hela tiden strävade efter; att bli något annat än en ful och tråkig tjej med höga betyg. Desperat sökte jag förebilder. Alltifrån Linda Skugge till W. Axl Rose. Man kan väl säga att Linda gav mig modet att skriva och Axl gav mig attityden. Men det var inte förrän jag började knåpa med berättelsen om Amanda –
punkindustriell hårdrockare med attityd – som jag insåg att jag höll på att släppa på attityden. Min hjältinna var någon som faktiskt var snäppet mesigare än jag; någon jag inte ville vara. För mig är det en tjusning att kunna laborera med verkligheten, att romantisera, dramatisera och utforska hur det kunde ha blivit om inte "om" fanns.
Om inte om fanns
Om jag inte hade lämnat Nässjö efter gymnasiet och åkt till England hade jag inte fått leva och bli inspirerad. Om jag inte hade gått
skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola hade jag inte lärt mig om hjärta och smärta. Om jag inte efteråt hade bosatt mig i Brighton hade jag inte funnit tid och ro. Om jag inte samtidigt hade hållit på med slam- och estradpoesi hade jag lidit av ensamhet. Om jag inte hade vänner som tyckte att jag var allt annat än ful och tråkig skulle du inte läsa det här just nu ...
Om du vill bekanta dig närmare med min hjärna besök min blogg: livinglollo.blogg.se
Om du vill läsa och höra mer om min poesi besök Myspace:
www.myspace.com/louicepoetry82
www.myspace.com/writingsisterscollective1
Om mitt favoritband Guns N' Roses:
Postat av Louise. Sorterat under: Om mig
• Permalink
